Efter några veckors intensivt skrivande på 1987-bloggen här alldeles före, så blir det några rader om gårdagskvällens ”Så mycket bättre”. Äntligen fick jag se Tomas Andersson Wijs program i höstens/årets upplaga av detta omtyckta musikprogram.
T A W är artisten jag egentligen aldrig haft någon relation till och fascinerats av det faktum att han synts tillsammans med så många artister som jag gillar och hyllas så mycket utan att jag själv kommit att höra något, snappa upp något av/med honom som fastnat. Det är märkligt att det blivit så. Men när jag på FB luftade min oförståelse inför T A Ws storhet fick jag också snabbt svar på tal av vänner med T A W – koll. Jag förstod snabbt att det fanns stora kvalitéer och att det var kvalitet av en sort som jag uppskattar. Det är starka poetiska stämningar i de mycket välskrivna texterna och jag kan inte annat än att med glädje hålla med motiveringen till Evert Taube-priset som han fick 2013: ”För att han är en unik rockpoet som med uppfriskande allvar står fast vid dygder som musikalisk noggrannhet, tematisk räckvidd och existentiellt djup.”
För nu när jag sett hans program är det mycket av det han gjort som berör mig. Det allvarsamma har jag genom åren fått en försmak av genom de många nedstämt mörkklädda foton jag mött när jag googlat på hans namn och kollat bilderna. Jag tror det var ett (1) leende på 50 foton. Han har övertygat mig om sitt allvar och signalerar sin medvetenhet kring detta direkt i början av programmet då han humoristiskt väljer att ordna ett poolparty med Boz Scaggs-strömlinjeformade feelgood-stukade västkustrock. Fast det är ju pop.
T A W är själv journalist och programledare och det har märkts genom hela serien då han ställer många intressanta frågor till sina kollegor. En festlig detalj i sammanhanget är att han vuxit upp i Fruängen, en stockholmsförort som jag har en speciell relation till och alldeles nyligen bloggat om. Så när han berättar om sina barndomsminnen rör han sig i miljöer som också är min. Svandammsparken i Midsommarkransen är nära mitt hjärta; här bodde jag i tio år och alldeles i närheten på Brännkyrka tog jag studenten. Men eftersom Tomas är fyra år yngre än vad jag är har vi aldrig rört oss i samma stadier och samma årskullar. Fyra år är en stor – och kan vara en vattendelande – åldersskillnad i tonåren.
Det är mycket trevligt att följa Tomas program. Han är en suverän berättare och ger ett mycket lugnt, sympatiskt, respektfullt och eftertänksamt intryck. Jag gillar Tomas och skulle lätt kunna se att vi kunde haft långa intressanta samtal inte bara om musik utan även om livsåskådningsfrågor. Tomas resonemang kring skrivandets villkor och skribentens påverkan på sin omgivning berörde mig och var oerhört intressant.
Det var också trevligt att se honom i ett gammalt klipp med Irma Schultz, som ju liksom Mauro Scocco är en av mina riktigt gamla idoler. Jag vet att Tomas också var involverad i Allhelgonakyrkans och Olle Carlssons verksamhet i ett tidigt skede precis runt millennieskiftet. Jag var själv tidigt på plats och tog del av dessa välkomnande gudstjänster, men jag minns inte T A W från dem, men så var jag heller inte med från absoluta början heller.
Nåt som däremot möjligen bara var skoj en liten, liten stund var Eric Saades idé om att driva med Uno genom att använda sig av Icona Pop-tjejernas avstickare och konsert som gjorde att de fick avvika från inspelningen under ett halvt dygn eller så. Uno tidigare örn-skämt var verkligen tämligen oförargligt och att ge igen med tidningsrubriker om ”största ballen” kändes för plumpt mot Uno. Det syntes verkligen att tankarna rusade panikartat i skallen på honom när han kämpade med mental krishantering under det sekunder det tog innan räddningen kom och det hela förklarades vara ett skämt… Huga!
Tomas Andersson Wij (1972- )
Moneybrother – ”Tommy och hans mamma”
Här har vi en låt som jag snabbt fick höras talas om när jag skrev om min icke-relation till T A W, så det var ingen överraskning när den dök upp. Och Moneybrother går även i denna låt med stor energi och närmast krampaktigt engagemang. Det är tydligt att han berörs av den här berättelsen för han ”gör den till sin egen” och får ihop berättelsen om en vän som han förlorat. Jag tycker det låter både Ulf Lundell och Eldkvarn. Framförallt väldigt mycket Eldkvarn som jag själv lyssnat väldigt mycket på genom åren. Han till och med lånar in en av Pluras rader ur Eldkvarn-klassikern ”Fulla för kärlekens skull”. Det är starka känslor i Anders Wendins tolkning och han tar i från tårna.
Kikki Danielsson – ”Hälsingland”
Det var uppenbart att Tomas Andersson Wij var nöjd med att hans magnifika landsbygdshyllning kom att framföras av Kikki Danielsson. Inte så konstigt eftersom hon bott i Hälsingland i så många år. Det är lätt att förstå varför hon valt just denna låt och att hon ville rikta den till sina barn. Liksom Anders Wendin gör hon en liten anpassning av texten. Kanske var detta kvällens bästa tolkning? Kikki gör nåt riktigt bra av denna så vackra och starka låt. Folkvisekänslan passar naturligtvis bra. Litet äktsvensk landsbygdsidyll på stigen som leder ned till tjärnen i sommarkvällen. Det här berörde mig.
Icona Pop – ”The city we call home”
Originalet heter ”Landet vi föddes i” och är en stark politisk låt som här tappar det mesta av den ursprungliga stämningen. Ja Icona Pop gör förstås sin egen tolkning, precis som de ska, men jag tycker den här låten tappar för mycket av det som gör låten bra. Det blir så mycket lättviktigare, eller egentligen bara något annat. I översättningen tappar låten mycket av sin laddning. Den ursprungliga låten och den idé den föddes ur passar inte riktigt i det här arrangemanget. Men den nya låten är bra, på ett annat sätt.
Uno Svenningsson – ”Ett slag för dig”
Det här tyckte jag förstås var kul att Uno också fick en chans att hämta in en gammal kompis och passande nog blev det då gitarristen Arne Johansson så de fick till en liten återförening av Freda, vilket naturligtvis var stort i T A Ws värld eftersom han lyssnade mycket på dem i tidiga tonår. Han hade ju t o m coachat Arne att de borde dumpa sångaren. Och jag tycker deras U2-inspirerade version är stämningsfull och bra. Ja det är t o m litet The Cure i gitarrerna. Gillar trummet också. Tomas text talar om att de kör genom Sverige och den stora ensamheten som direkt för mina tankar till Teds Ströms ”Vintersaga” som är den bästa poptext jag nånsin hört om Sverige. Att det är ett 80-talsarr på låten är givetvis inget som i sig stör eller irriterar mig. Det kan vara ett bra eller dåligt 80-talsarr. Det här är vackert och bra.
Sabina Ddumba – ”Orden i vinden”
Det här var nog kvällens mest komplicerade tolkning. Intressant och sammansatt. Det är många intryck och känns spretigt och knepigt samtidigt som jag då och då tycker att det är riktigt bra. Framförallt sjunger hon ju väldigt bra. Det är intryck av psalm och kyrkorgel i ljudbilden. Och barytonsax! Sen hör jag litet av INXS gamla tryckare ”Never tear us apart” (från 1987, apropå min långa blogg om det året). Det är både rock och r´n´b och inte så lättsmält. Dramatiskt och allvarsamt som det ska vara i T A W-land; det handlar för Sabina om att göra upp med starka känslor efter mamman som flyttade ifrån henne. Men oj vilken stark röst hon har.
Eric Saade – “Där får du andas ut”
Kanske är det nyttigast för Eric Saade av alla deltagarna att få ta sig an en av Tomas låtar. Att ta sig an och möta allvarsamma händelser i livet som vi kan förstå att han inte ännu fått möjlighet att bearbeta. Steget är långt mellan T A W och Saade och det är ju i själva verket den stora charmen med detta program. Erics morfar betydde oerhört mycket för Eric när han växte upp; uppenbarligen var det just morfar som var den som verkligen trodde på honom som artist och stöttade honom. Morfar gick bort alldeles för tidigt och fick aldrig se Erics stora genombrott. Här ville Eric sjunga för morfar så visst blev det känslosamt och allvarsamt. Det funkar inte jättebra och jag tycker att Eric ibland sjunger med tillgjord röst. Nån journalist skrev att han sjunger på bred stockholmska, men det tycker jag inte skånske Eric gör. Det kanske är nån egen variant av r’n’b-uttryck. Ingen höjdare, men det stora är att han tar sig an ett helt nytt och svårt uttryck. Eric växer som artist
Sammanfattningsvis har jag nu definitivt i o m detta program och dessa tolkningar fått klart för mig vilken utsökt skicklig och stämningsfull textförfattare Tomas Andersson Wij är. Jag ser fram mot att skaffa några plattor med honom, för jag köper ju fortfarande CD-skivor. Gillar den härliga ljudkvalitet jag får i min anläggning här hemma och ser fram mot att få luta mig bakåt i soffan och njuta av T A Ws texter och stämningar.
