Arkiv för Tomas Andersson Wij

En allvarsam kväll med Tomas Andersson Wij

Posted in musik, Tv-program with tags , on 26 november, 2017 by japetus

Efter några veckors intensivt skrivande på 1987-bloggen här alldeles före, så blir det några rader om gårdagskvällens ”Så mycket bättre”.  Äntligen fick jag se Tomas Andersson Wijs program i höstens/årets upplaga av detta omtyckta musikprogram.

T A W är artisten jag egentligen aldrig haft någon relation till och fascinerats av det faktum att han synts tillsammans med så många artister som jag gillar och hyllas så mycket utan att jag själv kommit att höra något, snappa upp något av/med honom som fastnat. Det är märkligt att det blivit så. Men när jag på FB luftade min oförståelse inför T A Ws storhet fick jag också snabbt svar på tal av vänner med T A W – koll. Jag förstod snabbt att det fanns stora kvalitéer och att det var kvalitet av en sort som jag uppskattar. Det är starka poetiska stämningar i de mycket välskrivna texterna och jag kan inte annat än att med glädje hålla med motiveringen till Evert Taube-priset som han fick 2013: ”För att han är en unik rockpoet som med uppfriskande allvar står fast vid dygder som musikalisk noggrannhet, tematisk räckvidd och existentiellt djup.”

För nu när jag sett hans program är det mycket av det han gjort som berör mig. Det allvarsamma har jag genom åren fått en försmak av genom de många nedstämt mörkklädda foton jag mött när jag googlat på hans namn och kollat bilderna. Jag tror det var ett (1) leende på 50 foton. Han har övertygat mig om sitt allvar och signalerar sin medvetenhet kring detta direkt i början av programmet då han humoristiskt väljer att ordna ett poolparty med Boz Scaggs-strömlinjeformade feelgood-stukade västkustrock. Fast det är ju pop.

T A W är själv journalist och programledare och det har märkts genom hela serien då han ställer många intressanta frågor till sina kollegor. En festlig detalj i sammanhanget är att han vuxit upp i Fruängen, en stockholmsförort som jag har en speciell relation till och alldeles nyligen bloggat om. Så när han berättar om sina barndomsminnen rör han sig i miljöer som också är min. Svandammsparken i Midsommarkransen är nära mitt hjärta; här bodde jag i tio år och alldeles i närheten på Brännkyrka tog jag studenten.  Men eftersom Tomas är fyra år yngre än vad jag är har vi aldrig rört oss i samma stadier och samma årskullar. Fyra år är en stor – och kan vara en vattendelande – åldersskillnad i tonåren.

Det är mycket trevligt att följa Tomas program. Han är en suverän berättare och ger ett mycket lugnt, sympatiskt, respektfullt och eftertänksamt intryck. Jag gillar Tomas och skulle lätt kunna se att vi kunde haft långa intressanta samtal inte bara om musik utan även om livsåskådningsfrågor. Tomas resonemang kring skrivandets villkor och skribentens påverkan på sin omgivning berörde mig och var oerhört intressant.

Det var också trevligt att se honom i ett gammalt klipp med Irma Schultz, som ju liksom Mauro Scocco är en av mina riktigt gamla idoler. Jag vet att Tomas också var involverad i Allhelgonakyrkans och Olle Carlssons verksamhet i ett tidigt skede precis runt millennieskiftet. Jag var själv tidigt på plats och tog del av dessa välkomnande gudstjänster, men jag minns inte T A W från dem, men så var jag heller inte med från absoluta början heller.

Nåt som däremot möjligen bara var skoj en liten, liten stund var Eric Saades idé om att driva med Uno genom att använda sig av Icona Pop-tjejernas avstickare och konsert som gjorde att de fick avvika från inspelningen under ett halvt dygn eller så. Uno tidigare örn-skämt var verkligen tämligen oförargligt och att ge igen med tidningsrubriker om ”största ballen” kändes för plumpt mot Uno. Det syntes verkligen att tankarna rusade panikartat i skallen på honom när han kämpade med mental krishantering under det sekunder det tog innan räddningen kom och det hela förklarades vara ett skämt… Huga!


Tomas Andersson Wij (1972- )

Moneybrother – ”Tommy och hans mamma”

Här har vi en låt som jag snabbt fick höras talas om när jag skrev om min icke-relation till T A W, så det var ingen överraskning när den dök upp. Och Moneybrother går även i denna låt med stor energi och närmast krampaktigt engagemang. Det är tydligt att han berörs av den här berättelsen för han ”gör den till sin egen” och får ihop berättelsen om en vän som han förlorat. Jag tycker det låter både Ulf Lundell och Eldkvarn. Framförallt väldigt mycket Eldkvarn som jag själv lyssnat väldigt mycket på genom åren. Han till och med lånar in en av Pluras rader ur Eldkvarn-klassikern ”Fulla för kärlekens skull”. Det är starka känslor i Anders Wendins tolkning och han tar i från tårna.

Kikki Danielsson – ”Hälsingland”

Det var uppenbart att Tomas Andersson Wij var nöjd med att hans magnifika landsbygdshyllning kom att framföras av Kikki Danielsson. Inte så konstigt eftersom hon bott i Hälsingland i så många år. Det är lätt att förstå varför hon valt just denna låt och att hon ville rikta den till sina barn. Liksom Anders Wendin gör hon en liten anpassning av texten. Kanske var detta kvällens bästa tolkning? Kikki gör nåt riktigt bra av denna så vackra och starka låt. Folkvisekänslan passar naturligtvis bra. Litet äktsvensk landsbygdsidyll på stigen som leder ned till tjärnen i sommarkvällen. Det här berörde mig.

Icona Pop – ”The city we call home”

Originalet heter ”Landet vi föddes i” och är en stark politisk låt som här tappar det mesta av den ursprungliga stämningen. Ja Icona Pop gör förstås sin egen tolkning, precis som de ska, men jag tycker den här låten tappar för mycket av det som gör låten bra. Det blir så mycket lättviktigare, eller egentligen bara något annat. I översättningen tappar låten mycket av sin laddning. Den ursprungliga låten och den idé den föddes ur passar inte riktigt i det här arrangemanget. Men den nya låten är bra, på ett annat sätt.

 

Uno Svenningsson – ”Ett slag för dig”

Det här tyckte jag förstås var kul att Uno också fick en chans att hämta in en gammal kompis och passande nog blev det då gitarristen Arne Johansson så de fick till en liten återförening av Freda, vilket naturligtvis var stort i T A Ws värld eftersom han lyssnade mycket på dem i tidiga tonår. Han hade ju t o m coachat Arne att de borde dumpa sångaren. Och jag tycker deras U2-inspirerade version är stämningsfull och bra. Ja det är t o m litet The Cure i gitarrerna. Gillar trummet också. Tomas text talar om att de kör genom Sverige och den stora ensamheten som direkt för mina tankar till Teds Ströms ”Vintersaga” som är den bästa poptext jag nånsin hört om Sverige. Att det är ett 80-talsarr på låten är givetvis inget som i sig stör eller irriterar mig. Det kan vara ett bra eller dåligt 80-talsarr. Det här är vackert och bra.

 

Sabina Ddumba – ”Orden i vinden”

Det här var nog kvällens mest komplicerade tolkning. Intressant och sammansatt. Det är många intryck och känns spretigt och knepigt samtidigt som jag då och då tycker att det är riktigt bra. Framförallt sjunger hon ju väldigt bra. Det är intryck av psalm och kyrkorgel i ljudbilden. Och barytonsax! Sen hör jag litet av INXS gamla tryckare ”Never tear us apart” (från 1987, apropå min långa blogg om det året). Det är både rock och r´n´b och inte så lättsmält. Dramatiskt och allvarsamt som det ska vara i T A W-land; det handlar för Sabina om att göra upp med starka känslor efter mamman som flyttade ifrån henne. Men oj vilken stark röst hon har.

 

Eric Saade – “Där får du andas ut”

Kanske är det nyttigast för Eric Saade av alla deltagarna att få ta sig an en av Tomas låtar. Att ta sig an och möta allvarsamma händelser i livet som vi kan förstå att han inte ännu fått möjlighet att bearbeta. Steget är långt mellan T A W och Saade och det är ju i själva verket den stora charmen med detta program. Erics morfar betydde oerhört mycket för Eric när han växte upp; uppenbarligen var det just morfar som var den som verkligen trodde på honom som artist och stöttade honom. Morfar gick bort alldeles för tidigt och fick aldrig se Erics stora genombrott. Här ville Eric sjunga för morfar så visst blev det känslosamt och allvarsamt. Det funkar inte jättebra och jag tycker att Eric ibland sjunger med tillgjord röst. Nån journalist skrev att han sjunger på bred stockholmska, men det tycker jag inte skånske Eric gör. Det kanske är nån egen variant av r’n’b-uttryck. Ingen höjdare, men det stora är att han tar sig an ett helt nytt och svårt uttryck. Eric växer som artist

Sammanfattningsvis har jag nu definitivt i o m detta program och dessa tolkningar fått klart för mig vilken utsökt skicklig och stämningsfull textförfattare Tomas Andersson Wij är. Jag ser fram mot att skaffa några plattor med honom, för jag köper ju fortfarande CD-skivor. Gillar den härliga ljudkvalitet jag får i min anläggning här hemma och ser fram mot att få luta mig bakåt i soffan och njuta av T A Ws texter och stämningar.

Annonser

Så mycket bättre 2017 – min analys

Posted in musik, Tv-program with tags , , , , , , , on 18 oktober, 2017 by japetus

Dags för ännu en säsong av denna institution inom svensk television. Dags för den åttonde säsongen av ”Så mycket bättre” och i vanlig ordning går jag igenom startfältet innan säsongspremiären, vilken i år inträffar nu på lördag den 21 oktober. Och då kommer, även det i högst vanlig ordning, min traditionsenliga analys av säsongens aktuella artister. Från min massivt otrendiga men i ämnet generellt sett kraftigt pålästa position gör jag mina uttalanden varje år. Så läs vidare och lär!


Årets deltagare: Uno Svenningsson, Anders ”Moneybrother” Wendin, Kikki Danielsson, Tomas Andersson Wij, Icona Pop (Aino Jawo och Caroline Hjelt), Sabina Ddumba och Eric Saade.  (Klicka för mycket större bild)

Första checken; hur många av artisterna känner jag igen? De två senaste åren har jag överraskat mig själv totalt genom att känna igen alla. Men så inte i år. Sabina Ddumba är en helt ny bekantskap för mig. Men jag ser det ändå som ett tydligt tecken på att årets artister alla är tämligen etablerade. Vad kan jag mer säga om detta? Jo jag kan ju börja med att konstatera att jag inte kan hålla med Eric Saade som öppnat hårt med: ”Det är det starkaste gänget på många år”. Inte i mina ögon. För egen del är det egentligen bara Svenningsson och Moneybrother som jag verkligen lyssnat på och uppskattat.

Och tittar jag objektivt på de två senaste säsongerna så måste jag säga att de totalt sett innehöll ”större” namn. Det är inte nödvändigtvis något som någon av årets artister behöver känna sig ledsna över. Ingen skam. För om ni kollar in senaste årens startfält förstår ni vad jag menar.
Så mycket bättre 2015
Så mycket bättre 2016


Uno Svenningsson (1959- )

Uno fick jag upp ögonen för sommaren 1986 när Freda’ slog igenom med ”Vindarna”. Att det var Danne Sundqvist som producerat fick naturligtvis en gammal Reeperbahn-fan som jag att bli väldigt nyfiken. Minns att deras bedrövliga hockeyfrillor fick mig att må genuint illa, men jag gillade den där första plattan, trots titeln ”Välkommen Hero”. Och även så uppföljaren ”Tusen eldar” från 1988. Ja det var många låtar på Freda’s fem första plattor fram till 1993 som jag uppskattade. Melodiöst! Och många bra texter. Sen har de återförenats 2009 och gjort två plattor till som jag dock inte har nån koll på.

Uno har förstås även gjort flera soloplattor och de två första har jag lyssnat väldigt mycket på. Uno Svenningsson har liksom saligt framlidne Olle Ljungström en alldeles speciell ljus röst om inte alla gillar. Jag har alltid tyckt att han sjunger ok. Att han skriver väldigt bra låtar och texter har han bevisat i mer än 30 år. Dessutom ger han ett mycket sympatiskt intryck, vilket gjort att jag fått en särskild respekt för honom. Jag är väldigt glad att Uno är med i år; här finns förväntningar från min sida.

Anders ”Moneybrother” Wendin (1975- )
Slog igenom med 2003 med Grammis-vinnande plattan ”Blood Panic” och jag minns att jag hörde en och annan låt där som jag gillade. När jag sedan hörde ELO-covern (nåja, det är en grym influens) ”They’re building walls around us” 2005 blev jag riktigt nyfiken. Jag har gillat hans sound och hans låtar utan att bli nån riktig fan. Kuriosa är att han var en av dem som fick frågan att vara med redan första året. Då tackade han nej. Dags att tänka om och få en puff i karriären. Mer märklig kuriosa är att jag tycker att han intill förväxling liknar Pål Hollender. Trevligt att han är med i årets upplaga och jag tror han kommer göra covers som jag kommer att gilla!


Tomas Andersson Wij (1972- )
T A W är artisten jag rimligen borde gilla, men där det inte klickat en enda gång hittills och det bara lämnat mig oberörd. Jag har (ännu) inte hört nåt med honom som fått mig att bli nyfiken. Ingen jag känner har heller talat sig varm för honom eller kunnat influera mig. Jag bara ser honom gång på gång i olika intressanta sammanhang tillsammans med andra artister jag gillar och tänker hela tiden: ”Det här borde vara något för mig”. Men… Jag har inte förstått mig på honom än. Han verkar oerhört seriös, ambitiös och kanske även en aning pretentiös. Som att han ständigt är på väg för att medverka i SvTs ”Babel”. Som att han möjligen tar sig själv på ganska stort allvar. Det finns säkert självdistans, men eftersom jag inte varit intresserad av att titta närmare så har jag missat den. Jag hoppas verkligen att den här säsongen av Så mycket bättre ska få mig att inse T A Ws storhet.


Icona Pop
Dj- och popduon Icona Pop, som består av Aino Jawo (1986-), och Caroline Hjelt (1987- ) har haft stora internationella framgångar. Som alla i Sveriges avlånga land (!) hört fick de 2012 en superhit med låten ”I love it”. Där återfanns en famös textrad som nådde hela vägen in i mina medelålders öron och fick mig att dra på de trötta gamla smilbanden:  ”You’re from the 70’s, but I’m a 90’s bitch…”  Jag skrattade gott åt att nu t o m vara utanför zonen för vilka som bevärdigas att häcklas för att de är för gamla och hopplöst ute. Men tydligen är tjejerna inga riktiga 90s bitchar, vilket i mina ögon skapar ett massivt trovärdighetsproblem och faktiskt gör mig djupt oroad. Vi får se om de kan övertyga mig om trovärdigheten i sin rebelliskt nonchiga couldn’t care less I wanna party till I drop-attityd när de nu får chansen på bästa sändningstid!


Eric Saade (1990- )
Efter Darin och Danny Saucedo är det så äntligen dags för ännu en av tonårstjejernas favoriter, tvålfagre Eric Saade att debutera i Så mycket bättre. Nåja han är ju 27 i år så fansen har kanske börjat hinna passera 20… Även om jag inte delar hans analys av årets startfält tycker jag att det ska bli kul att se honom i programmet, vilka covers kommer han att göra? Hur ska det låta? Jag har ju t o m själv förärat honom en exklusiv blogg där jag avslöjade att hans vinnarlåt i själva verket var en Boney M + Lili & Susie-cover. Sug på den – Go for it Eric!


Kikki Danielsson (1952-
)
Kikki är årets veteran och täcker in schlager- och dansbandsgenren. Nu även country på senare år. Hon har en nu närmare 50 år lång karriär. Jag läser på nätet att hon slog igenom i dansbandet Nickies som jag helt missat, och att hon har tävlat i Melodifestivalen hela nio gånger. Jag minns förstås att hon 1985 kammade hem en tredjeplats i Eurovision med låten ”Bra vibrationer”. 

Min personliga favorit med Kikki är dock hämtad ur svenska Melodifestivalen 1978. Från mitt TV-tittandes guldålder, lördagsgodis-epoken. Miss Decibel är en höjdare ännu 39 år senare och jag hoppas verkligen få höra någon av de andra artisterna göra en cover på denna odödliga och ack så melodiösa schlager-dänga!

Sabina Ddumba (1994- )
Jag har läst mig till att hon var med i ”X factor” 2012, men att det var 2015 hon slog igenom med singlarna ”Effortless” och ”Not too young”.  Ingen koll på detta. Lyssnar nu på båda dessa nämnda låtarna och upplever det som godkänd pop-rnb. Helt  ok. Ja ganska bra faktiskt. Och sjunga kan hon helt tydligt. Det låter väldigt bra och jag ser fram mot att få höra henne sjunga de covers hon väljer göra. Det kommer hon helt säkert att göra utmärkt bra.


Sammanfattande kommentar:

Aha… Det var det. Dags att sammanfatta och analysera årets startfält. Kommer detta funka? Har TV4 lyckats pricka in de genrer som brukar finnas representerade? Njaae… Jag kan nog inte riktigt se det i år. Vem står för indiepopen? Finns det någon rappare? Har vi nån vissångerska? Kan vi hitta någon riktig rockare i årets startfält? Hmmm… Många frågor. Och jag kan inte se annat än att alla dessa frågor måste besvaras med nej. Däremot har vi både schlager och både ung och mer mogen ”pop”. Mycket listmusik av olika slag. Och så Tomas Andersson Wij. Kanske han är indiepop? Eller var? Eller vissångare? Jag vet inte. Men det ska bli intressant att höra och se honom i programmet.

Det åldersmässiga spannet är också hyfsat från 50-tal till 90-tal. Men jag tar det som en personlig kränkning att man lyckats missa 60-talet i årets upplaga. Jag ser det som att det också finns flera rejäla genre-glipor i år. Vi får se hur det kommer att funka. För mig som följt programmet nog från början måste jag snarast säga att årets startfält är det genremässigt smalast, vilket inte bådar gott. Men. Det blir säkert bra tittarsiffror ändå. Jag kommer förstås att titta och återkomma med fler upplysta visdomsord i ämnet.

En sak verkar vara sig lik i alla fall. Det brukar ju varje år vara så att detta framförallt möjligheten för de mindre kända artisterna att ta ett steg mot folkligheten. Sabina Ddumba ligger uppenbarligen bra till för den rollen i år.