Vintersolståndet 2022 – tö efter vinterkyla

Klockan 22.47 ikväll onsdag 21 december vänder det åter mot ljusare tider och vintersolståndet 2022 är ett faktum. Årets kortaste dag och längsta natt passeras och sedan vänder hela denna ljusets cykel om igen. 

Som läsare av denna blogg sedan länge vet brukar jag nogsamt följa denna ljusets cykel en gång i kvartalet, från vintersolstånd i december till vårdagjämning i mars och vidare till sommarsolstånd i juni och sedan höstdagjämningen i september. Ljusets och mörkrets ebb och flod. Det finns för mig en stark känslomässig koppling mellan dessa Jordens andetag och eviga rytm. 

Om ljuset är syret så har Jorden på norra halvklotet som minst i lungorna just nu. Vi är nu mitt i det mörka halvåret, utandningens slut, det blir inte mörkare och syrefattigare än så här. För nu vänder det och vi har tre månader fram till den tidpunkt då vi går in i det ljusa halvåret och sex månader av tilltagande ljus framför oss. Inandningen av ljus börjar nu åter igen. 

Efter några riktigt kalla veckor i Stockholm har vi nu haft mildare väder i Stockholm och det är tveksamt om vi kan få en vit  jul  i år. Troligen blir det som vanligt, en grön jul.  

Så passerar vi åter denna punkt av det mörkaste mörkret. Denna längsta natt vi nu har framför oss manar oss att blicka inåt. Kalla dagar och kortare perioder av dagsljus hjälper oss att fokusera våra energier inåt och skapar de bästa förutsättningarna för att kontemplera och reflektera över vårt inre universum.

Och om vi blickar ut mot det stora universum vi har runt oss så kan vi också se de konkreta orsakerna till det mörker vi nu befinner oss i på det norra halvklotet. Bilden här nedan är en av de bättre jag på senare år sett för att förklara vad vintersolståndet rent faktiskt är.

Pedagogisk bild som visar hur Jorden vid Vintersolståndet lutar bort från Solen och varför norra halvklotet då får så mycket mindre ljus. Här ser vi hur lång dagen är vid olika ställen på Jorden. Området norr om polcirkeln, nordkalotten, får som bekant inget ljus alls så här års medan det vid sydpolen då förstås är tvärtom – en till synes evigt lång dag som aldrig tar slut.

Jag önskar er alla goda resor med det växande ljuset mot våren och sommaren!

Annons

Vintersolståndet 2021 – tid för reflektion och nystart

Så är det åter dags för den stora vändpunkten mot ljuset. Vintersolståndet år 2021 inträffar idag tisdag 21 december kl 16.59 på eftermiddagen. Japp, då vänder det ännu en gång. När jag skriver detta på kvällen den 20 december vid 21.30 på kvällen har vi -4,5 grader och förutsättningarna ser goda ut i år för en en vit jul, en riktig jul med vinterkänsla i Stockholm


Vintersolståndet, när dagen är som kortast och solen orkar upp som minst

Vintersolståndet är årets kortaste dag på norra halvklotet. Det är när solen står som lägst mitt på dagen. Dagarna har blivit kortare och kortare under hösten, nätterna allt längre, tills vi kommer till vändpunkten. Idag. 

I astronomin är vintersolståndet vinterns första dag. Och den astronomiska vintern varar till vårdagjämningen om precis tre månader den 20 mars 2022.

Som läsare av denna blogg sedan länge vet brukar jag nogsamt följa denna ljusets cykel en gång i kvartalet, från vintersolstånd i december till vårdagjämning i mars och vidare till sommarsolstånd i juni och sedan höstdagjämningen i september. Ljusets och mörkrets ebb och flod. Det finns för mig en stark känslomässig koppling mellan dessa Jordens andetag och eviga rytm. Nu börjar inandningen av ljus igen.

Om ljuset är syret så har Jorden på norra halvklotet som minst i lungorna just nu. Vi är nu mitt i det mörka halvåret, utandningens slut, det blir inte mörkare och syrefattigare än så här. För nu vänder det och vi har tre månader fram till den tidpunkt då vi går in i det ljusa halvåret och sex månader av tilltagande ljus framför oss.

I vårt oändliga universum existerar ett otal mönster, ett otal dualiteter: födelse/död, dag/natt, inandning/utandning, ljus/mörker, sömn/vakenhet, manligt/kvinnligt, hetta/kyla, etc. Vintersolståndet och firandet av solens återkomst är festligheter som påminner oss om denna spirituella princip. Vi kommer, vi går. Vi stiger, vi sjunker. Vi andas in, vi andas ut. Vi ger och vi får.  Men vi söker också alltid jämviktspunkten, balansen, i livet.

Vintersolståndet är en kraftfull tid att skapa nya intentioner. En utmärkt tidpunkt att på ett medvetet sätt göra sig av med gammalt bagage som inte längre tjänar eller stöder oss; vanor, tankesätt och låsta energier. Det brukar sägas att de sex månader vi nu har framför oss, då ljuset växer sig starkare och starkare, kan ge oss energi att nära de växande frön vi nu sår i det mörkaste mörkret.

Denna längsta natt vi nu har framför oss manar oss att blicka inåt. Kalla dagar och kortare perioder av dagsljus hjälper oss att fokusera våra energier inåt och skapar de bästa förutsättningarna för att kontemplera och reflektera över vårt inre universum.

Och om vi blickar ut mot det stora universum vi har runt oss så kan vi också se de konkreta orsakerna till det mörker vi nu befinner oss i på det norra halvklotet. Bilden här nedan är en av de bättre jag på senare år sett för att förklara vad vintersolståndet rent faktiskt är.

Vintersolståndet 2020 – en vändpunkt i det djupaste mörkret

Idag den 21 december 2020 kl 11.02 har vi vintersolståndet i Sverige och på norra halvklotet. Årets kortaste dag innebär också vändpunkten i balansen mellan ljus och mörker. Dagen kommer bli extra mörk i år eftersom vi, åtminstone i södra Sverige, inte har någon snö som lyser upp. Kanske känns den också extra mörk i år med anledning av den pandemiska prövning vi nu upplever den troligen värsta tiden av.

När jag igår söndag gick en promenad på stan vid lunchtid slogs jag av hur milt det fortfarande känns i luften. 7,5 grader varmt var det och nästan vårkänsla i luften. Inte alls nån känsla av midvinter. Och vi har ju inte heller någon någon meteorologisk vinter än. Det slår mig att det faktiskt var varmare än vid Stockholm Marathon den 2 juni 2012 – då var det 3 grader varmt vid starten!

Vintersolståndet – när solen orkar upp som allra minst

Som läsare av denna blogg väl vet brukar jag noga följa denna ljusets cykel en gång i kvartalet, från vintersolstånd i december till vårdagjämning i mars och vidare till sommarsolstånd i juni och sedan höstdagjämningen i september. Ljusets och mörkrets ebb och flod. Det finns för mig en stark känslomässig koppling mellan dessa Jordens andetag och eviga rytm. Nu börjar inandningen av ljus igen.

Vintersolståndet – årets längsta skuggor blir också en möjlighet, givet att vi ens får se solen

Om ljuset är syret så har Jorden på norra halvklotet som minst i lungorna just nu. Vi är nu mitt i det mörka halvåret, utandningens slut, det blir inte mörkare och syrefattigare än så här. För nu vänder det och vi har tre månader fram till den tidpunkt då vi går in i det ljusa halvåret.

Och denna metafor med utandningen och syrefattigheten har väl aldrig varit mer aktuell än nu när vi befinner oss i vad som med all sannolikhet är den allra svåraste fasen av covid19-pandemin. Veckorna innan vaccineringen kan börja i Sverige. Symboliken i att det nu vänder känns därför starkare än någonsin tidigare av alla år jag skrivit på detta tema. Nu vänder det djupaste mörkret!

Vintersolståndet 2018 – vändpunkt med vinterkänsla och julstämning i år

Klockan 23.23 svensk tid, sent ikväll denna fredag, når vi den mörkaste stunden. Framför oss väntar den längsta natten. Men det är också lika sant att vi vid den tidpunkten också når brytpunkten vid vilken ljuset börjar återvända…

Idag den 21 december 2018 kl 23.23 har vi nämligen vintersolståndet i Sverige. Årets kortaste dag innebär också vändpunkten i balansen mellan ljus och mörker. Dagen kommer ändå bli litet ljusare än förra året då vi i södra Sverige inte hade någon snö alls som lyste upp mörkret. Det var milt för ett år sen, så pass mycket som 5 grader varmt och en tydlig vårkänsla i luften på kvällen den 20 dec 2017. I själva verket var det faktiskt  varmare än vid Stockholm Marathon den 2 juni 2012 – då var det 3 grader varmt vid starten!

Men nu i år 2018 är mer ordning återställd. När jag skriver detta vid 19.30 på kvällen den 20 dec har vi en plusgrad som känns som ett par minus och litet snö här och var. Klart bättre julstämning i år.

Den längsta natten, en tid att blicka inåt, mot vårt inre universum (Klicka för mycket större bild)

Som läsare av denna blogg sedan länge vet brukar jag nogsamt följa denna ljusets cykel en gång i kvartalet, från vintersolstånd i december till vårdagjämning i mars och vidare till sommarsolstånd i juni och sedan höstdagjämningen i september. Ljusets och mörkrets ebb och flod. Det finns för mig en stark känslomässig koppling mellan dessa Jordens andetag och eviga rytm. Nu börjar inandningen av ljus igen.

Om ljuset är syret så har Jorden på norra halvklotet som minst i lungorna just nu. Vi är nu mitt i det mörka halvåret, utandningens slut, det blir inte mörkare och syrefattigare än så här. För nu vänder det och vi har tre månader fram till den tidpunkt då vi går in i det ljusa halvåret och sex månader av tilltagande ljus framför oss.

I vårt oändliga universum existerar ett otal mönster, ett otal dualiteter: födelse/död, dag/natt, inandning/utandning, ljus/mörker, sömn/vakenhet, manligt/kvinnligt, hetta/kyla, etc. Vintersolståndet och firandet av solens återkomst är festligheter som påminner oss om denna spirituella princip. Vi kommer, vi går. Vi stiger, vi sjunker. Vi andas in, vi andas ut. Vi ger och vi får.  Men vi söker också alltid jämviktspunkten, balansen, i livet.

Vintersolståndet är en kraftfull tid att skapa nya intentioner. En utmärkt tidpunkt att på ett medvetet sätt göra sig av med gammalt bagage som inte längre tjänar eller stöder oss; vanor, tankesätt och låsta energier. Det brukar sägas att de sex månader vi nu har framför oss, då ljuset växer sig starkare och starkare, kan ge oss energi att nära de växande frön vi nu sår i det mörkaste mörkret.

Denna längsta natt vi nu har framför oss manar oss att blicka inåt. Kalla dagar och kortare perioder av dagsljus hjälper oss at fokusera våra energier inåt och skapar de bästa förutsättningarna för att kontemplera och reflektera över vårt inre universum.

Och om vi blickar ut mot det stora universum vi har runt oss så kan vi också se de konkreta orsakerna till det mörker vi nu befinner oss i på det norra halvklotet. Bilden här nedan är en av de bättre jag på senare år sett för att förklara vad vintersolståndet rent faktiskt är.

Pedagogisk bild (klicka för större) som visar hur Jorden vid Vintersolståndet lutar bort från Solen och varför norra halvklotet då får så mycket mindre ljus. Här ser vi hur lång dagen är vid olika ställen på Jorden. Området norr om polcirkeln, nordkalotten, får som bekant inget ljus alls så här års medan det vid sydpolen då förstås är tvärtom.

Jag önskar er alla en utvecklande resa med det växande ljuset mot våren och sommaren!

Vintersolståndet 2014 – vändpunkten

Äntligen! Nu vänder det. Så brukar jag säga och detta år är inget undantag.

Vi har nu den kortaste dagen detta år, men solen strålar inte desto mindre väldigt vackert och generöst utanför. Något den inte haft vänligheten att göra så ofta som jag önskat denna höst.

Vintersolståndet uppmärksammas varje år i bloggen, även om det i dag egentligen blir på fel dag eftersom själva vändpunkten inträffar inatt, imorgon den 22 dec vid pass tre minuter över midnatt.

Om du läst att vintersolståndet är idag 21 december 23:03 beror det på att tiden som då anges är UTC och att Sverige har UTC + 1 timme. Detta innebär att klockan 23:03 21 december UTC blir 22 december just efter midnatt här i Sverige.

Varje år söker jag liknelser för att uttrycka vad jag känner inför denna ljusets vändpunkt. Fastnar för det jag skrev förra året.

Om ljuset är syret så har Jorden på norra halvklotet som minst i lungorna just nu. Vi är nu mitt i det mörka halvåret, utandningens slut, det blir inte mörkare och syrefattigare än så här. För nu vänder det och vi har  tre månader fram till den tidpunkt då vi går in i det ljusa halvåret.

Tidigare rapportering med pedagogisk förklaring om vad som egentligen menas med vintersolstånd:
https://japetus.wordpress.com/2008/12/21/vintersolstandet-antligen-vander-det/

Vintersolstånd i Fairbanks, Alaska. Solen orkar bara just över horisonten. Norr om polcirkeln i Sverige orkar den inte upp alls.