Regalskeppet Svärdet återfunnet – och en möjlig överlevande släkting

Idag på morgonen kom nyheten att det svenska regalskeppet Svärdet, som sänktes i strid 1676 i samband med Skånska kriget, äntligen återfunnits i farvattnen öster om Öland efter många års sökande. Tidigare i år har även det ca 100 år äldre regalskeppet Mars Makalös återfunnits; hon sänktes i samband med Nordiska sjuårskriget 1564.

Anders Franzén, Vasas upptäckare, ansåg att Mars och Svärdet var två av de absolut viktigaste historiska vraken i Östersjön eftersom båda fartygen ligger på orörda vrakplatser och har hundratals kanoner ombord, i eller kring vraken.

Svärdet byggdes av holländaren Jakob de Voss på Skeppsholmen i Stockholm och sjösattes 1662. Bilden är hämtade från en epitaf i Kalmar Domkyrka.

86-kanoners linjeskeppet, amiralsskeppet och regalskeppet Svärdet, på sin tid svenska flottans näst största örlogsfartyg, är ett spektakulärt vrak där hon står på rätt köl på botten med kanonerna fortfarande pekande ut ur sina kanonportar. Hon är ett mycket viktigt marinarkeologiskt fynd och är ett legendariskt fartyg i svensk marinhistoria.

Svärdet djupt på Östersjöns botten. En av svenska flottans tyngsta pjäser, en 36-pundare pekar fortfarande ut genom sin kanonport. Foto: Deep Sea Productions

Svärdet är alltså ett välbehållet vrak. Ja åtminstone det som finns kvar av henne efter den explosion som sänkte henne sent på eftermiddagen den 1:a juni anno 1676. Större delen av skeppet akter om stormasten är avbränt och sprängt, men de förliga delarna är alltså i efter omständigheterna mycket gott skick.

Skiss av vad som återstår av Svärdets brända vrak, källa MARIS, Södertörns högskola

Det var stor dramatik kring Svärdets undergång, vilket alltså skedde senare samma dag vid samma sjöslag då regalskeppet Kronan gick under. Dessa tragedier inträffade i samband med sjöslaget vid Ölands södra udde 1676, en kraftmätning mellan Sverige och Danmark/Nederländerna som var en del av det Skånska kriget 1675-1679.

Striden har börjat vid lunchtid den 1 juni 1676 då den svenska flottan under gång norrut i hård sjö och halv storm har hunnits ikapp i höjd med Hulterstad vid Ölands södra udde av den förenade dansk-nederländska flottan, där framförallt det holländska skeppen seglade snabbare än de svenska. Den nederländske amiralen Cornelis Tromp var känd som en av sin tids skickligaste sjötaktiker. Den danske flottchefen, amiralen Niels Juel, var också han en mycket duktig sjöofficer. Den svenska flottan var sämre samövad än sina fiender och hade helt enkelt ett sämre sjömanskap vilket skulle komma att märkas i det stora och dramatiska sjöslag som nu följde.

Den svenska flottan står under befäl av riksamiral Lorentz Creutz ombord på det mäktiga 120-kanoners regalskeppet Kronan, ett av världens tre då största örlogsfartyg. Creutz var en duktig ämbetsman men oprövad och oerfaren till sjöss. Det straffar sig då Kronan hanteras så illa att hon i samband med att hon alltför tvärt vänder upp mot fienden tar in vatten genom öppna kanonportar, lägger sig på sidan, exploderar och sjunker.

Claus Möinichens målning från 1686 visar den exploderande Kronan i förgrunden och längst till höger kan man ana Svärdets akterspegel (med två heraldiska lejon hållande ett mäktigt slagsvärd) där hon ligger omringad och kämpar mot en övermakt av danska och holländska örlogsfartyg (klicka för större bild)

I förvirringen efter Kronans förlisning är det flottans vice befälhavare amiral Claas Johansson Uggla på just Svärdet som övertar befälet. Han tvingas omedelbart göra en undanmanöver för att inte kollidera med Kronan och den tolkas felaktigt av den övriga svenska flottan som en signal att ge upp striden och fortsätta norrut.

Amiral Uggla på Svärdet omringas nu och hamnar i en skoningslöst brutal strid ensamt mot den fientliga flottan. Det innebar i praktiken att Svärdet kom att kämpa ensam mot ca 15 fiendefartyg som trängdes runt henne och besköt henne från alla håll, bland annat de holländska och danska amiralsskeppen med Tromps Christianus V, 80 kanoner, och Juels Churprindsen, 64 kanoner.

Här skapas nu en legend, hjältemyten om Amiral Uggla och regalskeppet Svärdets sista strid. I nästan två timmar varar, otroligt nog, den ojämna artilleriduellen där Svärdet och dess 650 man starka besättning kämpar med heroisk tapperhet, om än förgäves mot övermakten. Svärdet är ett kraftfullt krigsfartyg och hon har, till skillnad från Kronan, en både sjömilitärt kompetent och övermåttan modig chef ombord i den 62-årige Claas Uggla.

Svärdets bredsidor skadar också flera av de fientliga örlogsmännen. Svärdet är bestyckat med 86 kanoner varav man på batteridäcken bl a hittar tolv 36-pundare, fyra 30-pundare och fjorton 24-pundare. Detta var för dåtiden ovanligt tungt artilleri och grövre pjäser än vad fiendeskeppen överlag var bestyckade med. Svärdet kunde bita ifrån sig. Som jämförelse kan nämnas att Vasa var bestyckat med 64 kanoner, varav 48 st 24-pundare.

Fienden uppmanar tidigt amiral Uggla att stryka flagg, men han vägrar. Upprepade gånger uppmanar fienderna den svenske amiralen att kapitulera, men varje gång vägrar han och den ojämna striden fortsätter. Genreriktigt.

Jag kan föreställa mig den dramatiska scenen med den gamle amiralen på Svärdets lutande halvdäck med sin ropare i handen, omgiven av några officerare och soldater, där han ger sina order medan Svärdet rullar i den kraftiga sjön och hårda vinden. Skeppsgossar får order från amiralen och rusar iväg med dödsföraktande mod genom kaoset på däck. Det fruktansvärda dånet från den oavbrutna artillerielden, Svärdets kanoners dova dunder, alltmer upphackat ju fler av dem som tystnar efter direktträffar från fienden.

Träsplitter, druvhagel och muskötkulor som yr i luften, blod som rinner från däck ned i spygatten, krutröken som blommar ut från den alltmer sargade fartygssidan vid varje kanonskott, vinanden och brak från de hundratals kanonkulor som oavlåtligt träffar Svärdet och de lättare knallar från alla de soldater som öppnar musköteld så snart någon fiende är tillräckligt nära.

Jämmer och skrik och rop från de många sårade innan de hinner bäras ned till fältskären för enkel och brutal omvårdnad under batteridäck. Det är ett rent pandemonium som råder ombord på Svärdet, ett helvete utan dess like.

Jag tillåter mig att vara litet mindre PK och konstaterar att den modige amiral Uggla skulle gå till marinhistorien som en riktig svensk sjöhjälte, en mytomspunnen person. Något stormaktstidens Sverige överlag inte var så rikligt försett med.

Amiral Claas Johansson Uggla (1614-1676)

Den ojämna striden kan dock bara sluta på ett sätt. Svärdets rigg skjuts i trasor och till sist går stormasten överbord; det mäktiga regalskeppet börjar driva som ett avmastat och oregerligt vrak. Då först fattar amiral Uggla beslutet att stryka flagg, ett sansat och klokt beslut. Men en nederländsk brännare har inte uppfattat att Svärdet strukit flagg och hon går brinnande in i det svenska regalskeppets akter.

Svärdet fattar eld och branden sprider sig till krutdurken som snart exploderar vilket svårt skadar hennes akter. Brinnande går Svärdet ned och med henne i djupet följer amiralen och 600 ur den 650 man starka besättningen. Claas Uggla och regalskeppet Svärdets heroiska sista strid har gått till historien och flera senare svenska örlogsfartyg har döpts efter den gamle amiralen. Kanske var detta också för att Svärdets sista strid och dess omåttligt modige befälhavare för dåtida ögon såg ut som ett positivt utropstecken i en dag som var fylld av besvikelser, frustration och skam för svenskarna.

Med nutida ögon framstår Ugglas beslut att kämpa in i det längsta mest som oansvarigt och dumdristigt, men då har man helt tappat bort den historiska tråden som det innebär att läsa människor som produkter av sin samtid. Claas Uggla och Svärdet var de hjältar stormaktssverige behövde efter detta nesliga nederlag.

Svärdet brinner, exploderar och sjunker; oljemålning av Christian Mölsted

Slaget vid Ölands södra udde var nämligen inget annat än en katastrof för den svenska flottan och för Sverige. Man förlorade, till följd av en serie av olyckliga omständigheter och fiendens handlingskraft, bättre ledning och sjömanskap sina två största skepp, riksamiralen Creutz, samt en av flottans mest erfarna befälhavare i amiralen Claas Uggla. Man förlorade också hundratals anonyma matroser, soldater, skeppsgossar och officerare som följde med sina skepp ned i Östersjön. En djup tragedi.

Men så kan man också med nutida ögon beskriva den svenska stormaktstiden som en i stora delar utdragen, plågsam och på något sätt förutbestämd tragedi. Sverige hade helt enkelt inte resurser att långsiktigt upprätthålla kontrollen över ett så vidsträckt område med så många fientligt inställda grannar.

Resultatet av sjöslaget vid Ölands södra udde den 1 juni 1676 blev total dansk dominans över södra Östersjön, vilket i sin tur ledde till att danskarna obehindrat kunde landstiga i Skåne och föra kriget in på svensk mark. Ett blodigt och skoningslöst krig som kom att föras med stor brutalitet väntade den plågade befolkningen.

Fördjupning:

– MARIS’, Södertörns högskola, pressrelease http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sodertorns_hogskola/pressrelease/view/vrakfynd-bidrar-till-viktig-forskning-706048

– Film som visar Svärdet på havsbottnen, medan marinarkeologen Patrik Höglund, Sjöhistoriska riksmuséet berättar om fartygets undergång http://www.youtube.com/watch?v=XD06WrojVSg

– – –

PS: Vad jag just genom släktforskning fått reda på att den av de få överlevande från Svärdet var officeren Anders Homman, som också hördes i samband med den utredning som tillsattes för att klarlägga vad som egentligen hänt i samband med det katastrofala sjöslaget. Hommans vittnesmål har bevarats till eftervärlden. Släktforskning har visat att min familj på mammas sida tolv led bakåt har en släkting vid namn Hans Olofsson Homman. Han var soldat och det är nu mycket som tyder på att dessa två personer är släkt och därmed släkt med mig. Jag ska återkomma till detta.