Om ett möte med Sanna Nielsen – och ett lycka till!

Första veckan i juli 2006…

Ett dånande högtryck hade parkerat sig över Smålandskusten där jag och mångårige vännen Herman, som efter 18 slitsamma år just hoppat av sin restaurangrörelse, hade landat. Vi skulle ha några avkopplande dagar på pappas sommarställe vid havet. Det blev en av de vackraste sommarveckor jag upplevt.

En litet otippad avstickare var att vi åkte in till Oskarshamn för att se Sanna Nielsen uppträda. Det var en sån där sommarkväll man bara drömmer om att få uppleva och kanske i bästa fall får ett par stycken per sommar i Sverige. Det var vindstilla, kvällssol och fortfarande dryga 20 plus på kvällen när Sanna gjorde entré. Inramningen var mycket svensk och somrig.

Ingen av oss var väl egentligen någon fan av Sanna, men efter den här mycket fina konserten och det samtal vi hade med henne efteråt så framstod hon som den mycket sympatiska artist jag sedan gång på gång fått bekräftat att hon är. Jag – och kanske särskilt vännen H – blev klart ”starstruck” och ett par foton togs.

 

Herman 38 år och Sanna Nielsen 21 år i Oskarshamn, 5 juli 2006

Så inför kvällens framträdande vid Eurovision i B & W Hallerne, Köpenhamn önskar jag av hela mitt hjärta allt gott till Sanna! Lycka till nu!

Sanna Nielsen är nu en ordentligt rutinerad artist och en mycket fin och värdig representant för Sverige i ESC. Jag har ju tidigare noterat att temat i hennes låt ”Undo” hämtat en hel del inspiration från den vackra signaturen till STVs ”Den vita stenen” av Bengt Hallberg, men det är något som upphovsmannen Fredrik Kempe snarast ska hållas ansvarig för. Och det är ju ingen dålig inspirationskälla han valt…

Sanna Nielsen: ”Undo”, semifinalen i ESC, 6 maj 2014