Om tidsresor och en makalös berättelse – 11.22.63 av Stephen King

Jag läser just nu en helt makalöst välskriven och fascinerande bok. Åhh… Det var längesen jag läste något som så fullständigt grep tag i mig och höll mig fången. För just så bra upplever jag att Stephen Kings ”11.22.63” är – och då har jag inte ens ännu läst ut den…

Jag är halvvägs nu och bara måste få skriva av mig. Så jag lägger undan boken för en stund för att berätta om detta för er…

~  ~  ~

Stephen King har tidigare i sitt författarskap laborerat och lekt med olika modeller för tidsresor. Och han har gjort det riktigt bra. Inte minst i ”Dark Tower”-serien som jag läste för några år sedan. Här lyfter han detta hantverk till helt nya nivåer. Romanens historiska miljöbeskrivningar är så levande och livfulla att jag t o m drömt om dem på nätterna.

Det känns som att den här boken på något vis lyckas väva sig in i mitt liv så till den milda grad att jag på nåt subtilt sätt får känslan av att handlingen samtidigt nästan pågår parallellt. Ord, fraser, bilder, situationer hämtade ur berättelsen tycks plötsligt finns runt omkring mig. King är en så otroligt skicklig författare att han säkert vid det här laget, 40 år in i sitt författarskap, hittat såna metoder. Naturligtvis är det också så att ”you see what you’re looking for”, inte så konstigt att jag just nu reagerar på allt som påminner om boken.

Omslaget till den engelska pocketversionen av boken jag nu läser

Vad handlar boken om då? Jo om den 36-årig engelskläraren Jake Epping i Maine, USA (Var annars när det handlar om en King-roman!) som av sin döende vän Al får ett mycket märkligt uppdrag. An offer he can’t refuse. Vännen har inne i ett förråd på sin restaurang (Al’s diner) av en slump hittat en port till det förflutna. Kliver man genom porten och ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång. Detta förklarar bl a vännens möjlighet att hålla så låga priser på sina hamburgare – han köper ju köttet till 50-talspris.

Men vännen Al har betydligt större planer än så. Efter att under en längre tid utforskat tidsportens funktionalitet och konsekvenser inser han att detta skulle kunna ge möjligheter att verkligen göra något fantastiskt. Att försöka förändra historien. Att faktiskt försöka förändra världen till det bättre. Att stoppa den serbiske mördaren Princip i Sarajevo, jag tidigare berättat om, eller Adolf Hitler, konstaterar Al i boken, är ju dock tyvärr försent. Tyvärr! Men det finns andra watershed moments i historien inom räckhåll… Kennedymordet…

Hur skulle inte världen ha kunnat förändras om president Kennedy inte blivit mördad i Dallas den 22 november 1963? Kanske hade vi sluppit Vietnamkriget? Kanske hade rasfrågan kunnat hanteras på ett bättre sätt och Martin Luther King aldrig blivit mördad? Tanken svindlar.

Omslaget till den inbundna versionen av boken

Läsare av den här bloggen känner till hur fascinerad jag är av kontrafaktiska resonemang och tankar kring alternativ historia. Jag har också tidigare skrivit om Kennedymordet. Klart att den här boken träffar mig mitt i hjärtat – och hjärnan.

Kanske berör boken också mig litet extra genom det liv jag kommit att leva? Ett liv då jag i långa perioder levt ensam som singel och ofta känt mig som en betraktare av min omvärld. Lätt distanserad. Det är väldigt nära den känsla som boken så rasande suggestivt återskapar när den berättar om Jakes liv i det förflutna.

Men eftersom Al nu är svårt sjuk kan han inte längre klara detta uppdrag. Därför har han invigt Jake i denna gigantiska hemlighet. Och Jake tar efter viss berättigad tvekan på sig uppdraget att gå igenom tidsporten och göra hela resan från september 1958 fram till november 1963 för att försöka rädda presidentens liv. Han måste leva fem år i dåtiden för att ta sig fram till den händelse och den person han ska stoppa – Lee Harvey Oswald (Om det nu är han??).

Det blir  också plötsligt, mitt i läsningen, uppenbart för mig varför boken känns så lockande. Det här är ju precis vad jag skulle vilja göra just nu… Försvinna genom tidsporten och få åstadkomma någonting riktigt stort och viktigt som omväxling.

Men detta stora och viktiga uppdrag visar sig inte vara så lätt som man kanske först kan tro, av flera skäl. Trots att han har facit till så mycket om vad som ska hända och att han har lätt att vinna i olika betting-sammanhang. Fast han får ju inte vinna för ofta; det kan vara farligt, livsfarligt. Det gäller också att inte sticka ut och verka för ”konstig”. Bara hans sätt att uttrycka sig kan ibland skapa problem. Boken skildrar detta på ett utomordentligt skickligt sätt.

Al’s diner i 50-talsskepnad

Det finns inga genvägar framåt i tiden och ingen fast forward-funktion. Han måste leva fem hela år i det förflutna. I all sin otrolighet är boken på samma gång oerhört realistisk. Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar och lägger oväntat många hinder i vägen. Det är som att historien inte vill bli ändrad. Det gäller också för Jake att ta hänsyn till ”fjärilseffekten”, att allt vi gör, även de till synes minsta vägval, får framtida konsekvenser som vi inte ens kan ana. Och som vännen Al tidigare upptäckt, ju större förändring du försöker åstadkomma, desto större motstånd kommer du att möta…

What if?! Tanken svindlar…

Boken ställer en mängd högintressanta frågor om etiska vägval i livet och dess konsekvenser. Vad skulle jag göra om jag kunde resa tillbaka i tiden? Vad skulle jag vilja förändra? Är det rätt att begå ett eller flera mord för att förhindra ett krig och rädda tiotusentals andra liv? Och vad gör man när man blir hopplöst förälskad i en 50-talstjej? Kan man gå tillbaka genom tidsporten då? Kan man bara lämna allt? Var hör man hemma?

Al’s diner idag

Stephen King lyckas skapa en helt makalös närvarokänsla i de miljöer han skildrar. Det känns verkligen som att vara med, där och då. Tidsresan är så levande och realistiskt skildrad att jag känner precis hur en root beer ska smaka 1958, och med en fantasirikedom som får mig att bli alldeles knäsvag. Och drömma om miljöerna och handlingen. Det är både behagligt och läskigt på samma gång.

Detta är dock ingen skräckskildring, som så många av Kings tidigare böcker, men det är tydligt hur duktig han är på att skapa olika psykologiska stämningar. Mycket suggestivt. Som ni märker är jag alldeles tagen av boken. Och den är, som sagt, inte slut än.

Boken är också en fantastiskt initierad tidsskildring av USA i sent 50-tal och tidigt 60-tal. Där finns den naiva framtidstron, en oskuldsfull godtrogenhet som bara 10 år senare inte längre fanns, men även den förfärliga rasism som då var så mycket tydligare och mer plågsamt uppenbar. King har också jobbat med research för boken i flera år, intervjuat många forskare och läst en enorm mängd böcker. Jag är som ni märker mycket imponerad av resultatet.

Ok… Nu måste jag läsa vidare… Kan inte slita mig längre från den här boken… Återkommer när jag läst ut den.

~  ~  ~

– Men om jag nu plötsligt bara försvinner så kan ni ju gissa vad som hänt mig. Antagligen har jag försvunnit in i någon tidsport och valt att inte återvända. Om jag blir allt för galen av boken får ni väl tillkalla männen i vita rockar…

Genom dörren – Jake är på väg att ta steget genom tidsporten och möta det förflutna för att förändra framtiden…
Jag hade kunnat läsa den här berättelsen redan 1993 och blivit helt fascinerad – inte minst genom allt jag då skrev om ”Japetus Öga”, det som 15 år senare skulle bli denna blogg…

Stephen King berättar om sin bok ”11.22.63”

En snygg och fantasieggande webbplats om boken.