”Five years” – BBCs utmärkta dokumentär om tio überkreativa år i David Bowies karriär

I lördags, den 25 maj, hade en mycket intressant musikdokumentär premiär på brittiska kvalitetskanalen BBC Two. Den heter passande nog ”Five years” och handlar om fem nyckelår i Mannen, Myten, Legendens karriär, år som såg honom gång på gång återuppfinna sig själv som artist och visa prov på en för musikvärlden fullkomligt oöverträffat unik kreativitet.

Det här lät ju vansinnigt spännande tyckte jag och undrade förstås vilka fem år det skulle bli?  Och… Jo det var riktigt spännande och intressant, men lyckligtvis handlar dokumentären snarare om tio år än fem. Annars hade de inte fått ihop det. Men ”Ten years” hade ju inte låtit lika coolt och catchigt för den någorlunda invigde Bowie-lyssnaren.

Världens coolaste Bowie ur filmen ”The Man who fell to Earth”, 1976 av regissören Nicholas Roeg

Dokumentären tar oss med på en resa genom Bowies karriär som börjar med hippielånghåriga 1971 och ”Hunky Dory” och fortsätter in i glamrockens triumf 1972 med ”Ziggy Stardust”, tar vägen över soul- och knarkperioden i USA med ”Young Americans” 1975-1976, snuddar vid ”StationToStation” (fattas bara annat!) fortsätter via Berlinårens samarbete med Brian Eno och kritikersuccén ”Heroes” 1977, beskriver arbetet med ”Scary Monsters” 1980 i New York och landar i den stora kommersiella mainstream-framgången med ”Let’s Dance” 1983.

Jag trodde först att Bowie själv skulle ha ställt upp i speciella intervjuer för denna dokumentär, men icke. Han fortsätter med sin Garbo-approach i det avseendet, men det finns mycket tidigare intervjuer och voice-overs med honom. Men det som gör dokumentären är de många väldigt intressanta, kreativa och roliga intervjuer med olika personer som verkligen varit viktiga för honom under karriären. Det finns även några riktigt intressanta kvalificerade musikaliska analyser från dem som var med och spelade och sjöng med mannen.

Jag tänker då främst på Carlos Alomar, Brian Eno, Robert Fripp och Tony Visconti. Men även Nile Rodgers, Rick Wakeman, Robin Clarke, Ava Cherry, Nicholas Roeg och nyligen avlidne Trevor Bolder jag skrev om tidigare idag. Någon jag verkligen saknade i dokumentären var dock Iggy Pop. Han borde verkligen ha fått vara med på ett hörn. Särskilt som Berlin-perioden var ett av fokusområdena. Men de som är med gör det verkligen bra.

Sammanfattningsvis var det väldigt intressant att åter få se denna übercoole man in action i ett flertal helt nya klipp man aldrig sett tidigare. Och det vi fick höra samarbetspartnerna berätta var riktigt givande. Bra där, mycket bra!

90 fantastiska minuter med Mr Bowie. Enjoy!

Ja… Som ni märker är det roliga slut för tillfället. BBC har bett Vimeo plocka ned dokumentären och den är just nu (29 maj) inte tillgänglig. Jag lägger upp den igen så snart den finns tillgänglig. Tillsvidare får vi hålla till godo med trailern: